Arbetspensionerna en del av socialförsäkringen

Socialförsäkringen är en lagstadgad och obligatorisk försäkring som ordnas av det allmänna som skydd vid sociala risker, såsom ålderdom, sjukdom eller olycksfall i arbetet, arbetsoförmåga, arbetslöshet eller familjeförsörjarens död. Den består av sjuk-, arbetslöshets-, olycksfalls- och pensionsförsäkring samt grupplivförsäkring för arbetstagare.

Socialförsäkringarna finansieras i regel med de försäkringsavgifter som tas ut av de försäkrade eller deras arbetsgivare till skillnad från utkomstskyddet, som är ett stöd i sista hand, och socialbidragen, som täcks med skattemedel.

Det finländska pensionssystemet

Pensionerna är i Finland huvudsakligen en förmån som hör till socialförsäkringen. De består av två lagstadgade element: den arbetspension som fastställs utifrån inkomsterna under hela arbetskarriären och en bosättningsbaserad folkpension som är oberoende av arbetskarriären.

Pension kan också betalas ut på basis av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och lagen om skada ådragen i militärtjänst samt trafik- och olycksfallsförsäkringen.

Vid sidan av de lagstadgade pensionsförsäkringarna finns också frivilliga, privata pensionsförsäkringar, som kompletterar det lagstadgade systemet. I Finland har de frivilliga pensionsförsäkringarna en rätt liten roll.

Pensionstagarens utkomst i olika länder består typiskt av flera olika källor. Ofta kompletteras grundpensionen med arbetsmarknadsbaserade tilläggspensioner inom en bestämd bransch eller tilläggspensioner som bekostas av arbetsgivaren och som ofta baserar sig på avtal mellan fackförbunden och arbetsgivarna. Förfarandet i Finland, där totalpensionen erbjuds från ett system, är internationellt sett exceptionellt.

Både arbets- och folkpensionssystemet omfattar förmåner med tanke på ålderdom, full invaliditet och familjemedlems död. I arbetspensionssystemet ingår dessutom delinvalidpension och partiell ålderspension.

Arbetspensionen den primära förmånen

I praktiken omfattas alla 17 år fyllda löntagare och 18 år fyllda företagare av den lagstadgade arbetspensionsförsäkringen.

Utmärkande för arbetspensionssystemet är att det är obligatoriskt, kollektivt och lagstadgat. Det inkomstrelaterade pensionssystemet består av flera olika pensionslagar, varav de viktigaste är lagen om pension för arbetstagare (ArPL) och pensionslagen för den offentliga sektorn (OffPL).

Efter pensionsreformen 2005 fastställs förmånerna för anställda inom den offentliga och den privata sektorn i stort enligt samma regler, vilket gjort pensionssystemet betydligt enklare.

Arbetspensionerna är förmånsbaserade i det avseendet att pensionernas storlek har fastställts på förhand. Det totala beloppet av de arbetspensioner som betalas ut inverkar på arbetspensionsavgiftens nivå och på övrig finansiering som behövs.

Folkpensionen och garantipensionen tryggar en minimiförsörjning

Om arbetspensionen blir liten, kompletteras den av folkpensionen med avdrag för pensionsinkomsten. Till den som har mycket små eller inga pensionsinkomster betalas garantipension. Folkpensionen och arbetspensionen samordnas på så sätt att folkpensionens andel av totalpensionen minskar när arbetspensionen ökar. När arbetspensionen överstiger en viss gräns, utbetalas inte längre någon folkpension.

Arbetspensionerna utgör nästan 90 procent av pensionsutgiften

Folkpensionssystemet skapades redan i slutet av 1930-talet, medan arbetspensionssystemet kom till huvudsakligen i början av 1960-talet. Folkpensionen var länge pensionstagarnas viktigaste garant för utkomst: ännu i mitten av 1990-talet fick över 90 procent av pensionstagarna folkpension från FPA. Senare har FPA:s pensionstagare minskat i antal medan antalet personer som får arbetspension har ökat.

Grunderna för beviljande av folkpension ändrades i slutet av 1990-talet, när den s.k. arbetspensionsavhängigheten infördes. I och med denna ändring blev folkpensionen en minimipension, som endast betalades ut till dem som inte har några pensionsinkomster eller endast en mycket liten pension. Den lagstadgade arbetspensionen blev i sin tur den primära tryggheten vid ålderdom.

Denna ändring har naturligtvis bidragit till att FPA:s pensionstagare minskat i antal. Dessutom har längre arbetskarriärer och större löneinkomster lett till att de begynnande arbetspensionerna i genomsnitt är större än tidigare. Då behövs FPA:s pensioner i allt mindre utsträckning.

Den senaste statistiken gäller år 2022. Då var pensionsutgiften sammanlagt 34,9 miljarder euro och fördelades enligt följande:

• arbetspensioner 31,4 miljarder (90 %)
• FPA:s pensioner 2,5 miljarder (7 %)
• pensioner för tryggheten med tanke på särskilda risker (specialpensioner) och fritt formade pensioner sammanlagt cirka 1 miljard euro (3 %)

Källa: Arbetspensionstagare i Finland 2022 och FPA:s fickstatistik 2023.

Vid utgången av 2022 fick sammanlagt cirka 1 566 000 personer pension på basis av sin egen arbetskarriär, dvs. ålders- eller invalidpension:

• enbart ålderspension drygt 1 000 000 personer (66 % av pensionstagarna)
• enbart FPA:s pension något under 80 000 personer (5 % av pensionstagarna)
• både arbetspension och FPA:s pension 450 000 personer (29 % av pensionstagarna).

Källa: FPA:s fickstatistik 2023.