De grundläggande principerna för arbetspensionerna och arbetspensionssystemet

Arbetspensionerna och arbetspensionssystemet är förenade med många detaljer. De innehåller några viktiga principer, som förverkligas på samma sätt, oberoende av inom vilken bransch man arbetar, vilken pensionsform det är fråga om eller vilken aktör som verkställer arbetspensionen.

På denna sida behandlar vi dessa principer både ur perspektivet för den arbetspension som inflyter för individen och ur perspektivet för arbetspensionssystemet.

Centrala principer för arbetspensionerna

Flera pensionslagar

Bestämmelser om hur den lagstadgade arbetspensionen fastställs ingår i flera olika pensionslagar. Lagen om pension för arbetstagare (ArPL) som gäller löntagare inom den privata branschen fungerar som en allmän lag gällande arbetspensionsskyddet. Bestämmelser om det lagstadgade pensionsskyddet som fastställs utgående från anställningsförhållandet finns också i pensionslagen för den offentliga sektorn (OffPL) och lagen om sjömanspensioner (SjPL). Om den pension som fastställs på basis av arbete som företagare föreskrivs i lagen om pension för företagare (FöPL) och lagen om pension för lantbruksföretagare (LFöPL).

Grovt taget kan man säga att

• ArPL och SjPL gäller pensioner som inflyter i anställningsförhållanden inom den privata sektorn
• OffPL gäller pensioner som inflyter i anställningsförhållanden inom den offentliga sektorn
• FöPL och LFöPL gäller pensioner som inflyter på basis av arbete som företagare inom den privata sektorn
• LFöPL gäller också pensioner som inflyter på stipendiefinansierat arbete inom vetenskaplig forskning och konstnärlig verksamhet.

Försäkring enligt lagen om pension för arbetstagare, lagen om pension för företagare och lagen om sjömanspensioner tecknas hos arbetspensionsförsäkrarna inom den privata sektorn. Arbete enligt pensionslagen för den offentliga sektorn försäkras hos arbetspensionsförsäkrare inom den offentliga sektorn. Sjömanspensionskassan, som försäkrar arbete enligt lagen om sjömanspensioner, och Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt LPA, som försäkrar företagarverksamhet enligt lagen om pension för lantbruksföretagare, är genom lag grundade särskilda pensionsanstalter.

Vissa principer gäller oavsett lag

Lagarna om hur den lagstadgade arbetspensionen fastställs avviker i viss mån från varandra. Ur den förvärvsarbetandes synvinkel är vissa principer emellertid desamma, oavsett med stöd av vilken lag arbetspensionen inflyter.

Obligatorisk försäkring vid ålderdom, i händelse av arbetsoförmåga och familjeförsörjares död

Det är i Finland obligatoriskt att försäkra arbete som utförs i egenskap av arbetstagare och företagare, vilket gör att vårt arbetspensionssystem är mycket omfattande. Arbete som utförs som löntagare ska försäkras, när inkomsterna överstiger 68,57 euro i månaden (år 2024). Försäkring enligt lagen om pension för företagare ska i sin tur tecknas, när arbetsinkomsten från verksamheten som företagare överstiger 9 010,28 euro om året (år 2024). För lantbruksföretagare och stipendiater är motsvarande nedre inkomstgräns 4 505,14 euro (år 2024).

Den lagstadgade arbetspensionen ger skydd vid ålderdom, i händelse av arbetsoförmåga och familjeförsörjares död. Egentliga pensionsförmåner är utöver ålderspensionen också partiell ålderspension, invalidpension, delinvalidpension och arbetslivspension. Vid familjeförsörjarens död tryggar familjepensionerna, dvs. efterlevandepensionen och barnpensionen på vissa villkor försörjningen för barnen och den efterlevande maken eller makan.

Om de olika pensionsförmånerna redogörs mer ingående på webbplatsen Arbetspension.fi:

Arbetspensionssystemet erbjuder också möjlighet till yrkesinriktad rehabilitering, om arbetstagarens eller företagarens arbetsförmåga är hotad. Rehabiliteringspenning och partiell rehabiliteringspenning betalas till dem som deltar i den arbetspensionsrehabilitering som arbetspensionssystemet erbjuder. Försörjningen under tiden av yrkesinriktad rehabilitering är alltid större än motsvarande invalidpension.

Arbetspensionen baserar sig på arbetsinkomsterna

Pension tjänas in individuellt, den baserar sig således på vars och ens inkomster under arbetskarriären och på de avgifter som betalats enligt dem. Riskerna i anslutning till ökad livslängd, arbetsoförmåga och familjeförsörjares död samt finansieringen av arbetspensionerna bärs kollektivt.

Principerna för hur arbetspensionen inflyter föreskrivs i lag. Grunden för den pension som tjänas in i anställningsförhållande är arbetstagarens förskottsinnehållningspliktiga lön. Den pension som inflyter i enlighet med lagen om pension för företagare baserar sig på begreppet arbetsinkomst. Den totala arbetsinkomst som ska försäkras enligt lagen om pension för lantbruksföretagare fastställs i sin tur utifrån egna, i lag definierade särskilda grunder.

Arbetspension inflyter också för en del oavlönade perioder. Sådana perioder är under vissa förutsättningar bl.a. föräldraledighet och hemvårdsstöd, arbetslöshet och studier som leder till examen.

På webbplatsen Arbetspension.fi redogörs mer ingående för hur pension tjänas in: Hur stor blir pensionen?

Den intjänade pensionen följer med och bibehåller sitt värde

Rätten till den arbetspension som tjänats in följer med också vid byte av arbetsplats. Denna s.k. oantastbarhetsprincip gäller vid sidan av byte av arbetsplats också vid övergång från löntagare till företagare och tvärtom. Oantastbarhetsprincipen bidrar till att stödja den yrkesmässiga rörligheten hos arbetskraften och möjliggör byte av arbetsplats också i slutet av arbetskarriären utan rädsla för att förlora redan intjänad pension.

Både intjänade och löpande pensioner bibehåller sitt värde med hjälp av indexbindningen. Arbetspensionen bestäms nuförtiden på basis av inkomsterna under hela arbetskarriären. När pensionen bestäms höjs inkomsterna under tidigare år att motsvara löne- och konsumentprisnivån vid tidpunkten för pensionens begynnande med en s.k. lönekoefficient. Redan löpande pensioner justeras i sin tur årligen med arbetspensionsindex. Indexhöjningarna behandlas mer ingående på sidan med frågor och svar om arbetspensionsindexet.

Pensionen tillväxer enligt samma grunder för allt arbete

Pension tjänas in på arbete i anställningsförhållande enligt samma grunder för allt arbete, dvs. också för arbete i visstidsanställning och deltidsarbete. Lagstadgad pension tjänas också in enligt samma grunder inom alla branscher. Detta bidrar till att stödja den yrkesmässiga rörligheten hos arbetskraften och möjliggör byte av arbetsplats utan pensionsrelaterade hinder.

Ett undantag från denna regel är pensionsskyddet för personer som arbetat inom den offentliga sektorn: fram till mitten av 1990-talet intjänades pension på bättre villkor än inom den privata sektorn. Dessa bättre pensioner inom den offentliga sektorn utbetalas alltjämt, men arbetstagaren får detta bättre skydd till godo endast, om han eller hon går i pension från arbete inom den offentliga sektorn.

Finansieringsansvaret huvudsakligen hos arbetsgivarna och arbetstagarna

Arbetstagarnas arbetspensioner finansieras huvudsakligen med de arbetspensionsavgifter som tas ut av arbetsgivarna och arbetstagarna. Staten deltar emellertid i finansieringen av pensionerna enligt lagen om sjömanspensioner med en knapp tredjedel av den årliga pensionsutgiften.

Dessutom finansierar staten pensionsskyddet för oavlönade perioder när det gäller studier som leder till examen och hemvårdsstöd. Sysselsättningsfonden finansierar pensionstillväxten under perioder med inkomstrelaterat utkomstskydd för arbetslösa.

Finansieringen av arbetspensionerna beskrivs mer ingående på vår webbplats på sidan Principer för finansieringen av arbetspensionerna.

Särdrag i pensionen för företagare

Pensionsskyddet för företagare och lantbruksföretagare avviker i viss mån från pensionsskyddet för löntagare. De största skillnaderna härrör från grunden för pensionstillväxten.

• Enligt lagen om pension för företagare bestäms den inkomst som försäkras med utgångspunkt i begreppet arbetsinkomst. Enligt lagen ska arbetsinkomsten motsvara en sådan lön som bör betalas, om någon annan med motsvarande yrkesskicklighet skulle utföra företagarens arbete.
• Enligt lagen om pension för lantbruksföretagare bestäms den inkomst som försäkras för lantbruksföretagare, skogsägare, renskötare och fiskare enligt LFöPL-arbetsinkomsten. På LFöPL-arbetsinkomsten inverkar i sin tur exempelvis arealen av den odlade åkern och/eller skogsmarken, antalet inräknade renar och arbetsinkomstens andel i fiskeföretaget.
• För stipendiater som bedriver vetenskaplig forskning eller konstnärlig verksamhet bestäms den försäkrade inkomsten utgående från det arbetsstipendium som beviljats.

Till skillnad från pensionen för löntagare inflyter pension enligt lagen om pension för företagare inte på inkomster som överstiger ett visst årligt belopp (204 625 euro år 2024). För den företagarinkomst som överstiger denna inkomstgräns uppbärs heller ingen FöPL-avgift.

Företagaren ansvarar själv för sina pensionsavgifter. En nyetablerad företagare får emellertid avgiften nedsatt med 22 procent för de 48 första månaderna av företagarverksamheten.

Också lantbruksföretagare ansvarar själva för sina pensionsavgifter. Arbetspensionsavgifterna är avdragsgilla i beskattningen för både företagare och lantbruksföretagare.

Staten deltar i finansieringen av lantbruksföretagarnas pensioner enligt lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare. Statens andel av företagarnas pensionsutgift har under årens lopp ökat och utgör år 2023 uppskattningsvis cirka 32 procent. Av pensionssystemet och det sociala stödsystemet för lantbruksföretagare är statens andel cirka 75 procent.

Centrala principer i anslutning till verkställandet av arbetspensionssystemet

Verkställandet av arbetspensionssystemet i Finland är decentraliserat och administreras av flera olika arbetspensionsförsäkrare. En del av arbetspensionsförsäkrarna är till sin natur privata företag, en del genom lag grundade aktörer. Dessutom konkurrerar en del av arbetspensionsförsäkrarna inom den privata sektorn om kunderna.

Trots modellen med flera aktörer behöver den som går i pension emellertid inte anlita fler än en arbetspensionsförsäkrare.

Principen om sista pensionsanstalt underlättar arbetet för den som ansöker om pension

Arbetspension intjänas i dag på basis av inkomsterna under hela arbetskarriären. Dessa inkomster inflyter typiskt i flera olika anställningsförhållanden och eventuellt också genom arbete som heltids- eller deltidsföretagare.

En enskild människas arbete kan därför under personens arbetskarriär vara försäkrat hos flera arbetspensionsförsäkrare. Personen behöver emellertid inte ansöka om pension från flera olika ställen, utan han eller hon får enligt den s.k. principen om sista pensionsanstalt pension från den arbetspensionsförsäkrare där han eller hon sist var försäkrad.

Den s.k. principen om sista pensionsanstalt infördes 2004. Enligt den lämnas pensionsansökan in till den arbetspensionsförsäkrare där den försäkrade sist har varit försäkrad. Denna arbetspensionsförsäkrare beviljar och betalar ut den förvärvspension som personen tjänat in under hela sin arbetskarriär och fakturerar kostnaderna i anslutning till den via arbetspensionsförsäkrarnas inbördes kostnadsfördelningssystem av alla de arbetspensionsförsäkrare där pensionstagaren varit försäkrad under sin arbetskarriär.

Egna pensionsförsäkrare inom den privata och den offentliga sektorn

Arbetspensionsförsäkrarna inom den privata sektorn är privata arbetspensionsbolag och pensionsstiftelser och pensionskassor som erbjuder lagstadgat pensionsskydd. De får försäkra inkomster enligt lagen om pension för arbetstagare och lagen om pension för företagare.

Sjömanspensionskassan och Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt LPA räknas också till de aktörer som försäkrar arbete inom den privata sektorn. Sjömanspensionskassan får emellertid endast försäkra arbete enligt lagen om sjömanspensioner. LPA har i sin tur ensamrätt på försäkring enligt lagen om pension för lantbruksföretagare.

Keva är arbetspensionsförsäkraren inom den offentliga sektorn och sköter arbetspensionsskyddet för anställda inom kommunsektorn, välfärdsområdena, staten, evangelisk-lutherska kyrkan, Folkpensionsanstalten och Finlands Bank . När det gäller finansieringen av pensionerna varierar emellertid Kevas roll.

För anställda inom kommunsektorn och välfärdsområder, dvs. Kevas medlemssamfund, ansvarar Keva för både arbetspensionsskyddet och dess finansiering. Kevas medlemmar är alla städer, kommuner och samkommuner i Finland samt välfärdsområder och merparten av de kommunala föreningarna och aktiebolagen.

I fråga om andra arbetsgivare sköter Keva endast betalningen av arbetspensionerna. För finansieringen av pensionerna och placeringen av pensionstillgångarna ansvarar andra aktörer: Statens pensionsfond, Kyrkans pensionsfond, Folkpensionsanstalten och Finlands Bank.

De olika arbetspensionsförsäkrarna beskrivs mer ingående på sidan Olika arbetspensionsförsäkrare.

Arbetspensionsförsäkrarna inom den privata sektorn konkurrerar sinsemellan

Arbetspensionsförsäkrarna inom den privata sektorn konkurrerar under vissa förutsättningar sinsemellan om att försäkra arbetstagare och företagare. Konkurrensen gäller effektiviteten i arbetspensionsförsäkrarnas egen verksamhet och den service som de producerar för kunderna samt de placeringsintäkter som erhålls på pensionstillgångarna.

Utgångspunkten för arbetspensionskonkurrensen inom den privata sektorn är arbetsgivarens möjlighet att välja. För verkställandet av pensionslagen för lantbruksföretagare ansvarar emellertid med stöd av lag endast LPA och för försäkringarna enligt lagen om sjömanspensioner enbart Sjömanspensionskassan.

Arbetsgivarna inom den privata sektorn kan under vissa förutsättningar välja att ordna den lagstadgade arbetspensionsförsäkringen själva eller köpa försäkringen från ett arbetspensionsförsäkringsbolag. Arbetsgivaren kan ordna försäkringen själv genom att grunda en företagsspecifik pensionsstiftelse eller genom att ansluta sig till en pensionskassa med verksamhet inom en bestämd bransch.

För konkurrensen redogörs mer ingående på sidan Konkurrensen inom arbetspensionssektorn.

Konkurrensens betydelse för arbetspensionsekonomin har analyserats i den konkurrensutredning som vi låtit göra (på finska): Työeläkekilpailu TyEL-järjestelmän taloudessa.

Fonderna en del av finansieringen av arbetspensionerna

För finansieringen av de inkomstbaserade pensionssystemen finns det två huvudalternativ: ett helt fonderande system och ett rent fördelningssystem.

• I ett helt fonderande system insamlas i pensionsavgifter och fonderas årligen det belopp som behövs för finansieringen av de pensioner som tjänats in under respektive år i det skede som de ska betalas ut. I detta finansieringssätt kan till finansieringen av pensionerna också användas den avkastning som erhålls på de fonderade pensionstillgångarna.
• I ett rent fördelningssystem insamlas i arbetspensionsavgifter årligen de pengar som behövs för att betala ut pensionerna under respektive år.
• I systemet med partiell fondering kombineras dessa två alternativa sätt att finansiera arbetspensionerna: en del av de arbetspensionsavgifter som årligen samlas in fonderas, dvs. läggs åt sidan och placeras för framtida pensioner.

I Finland fungerar pensionssystemen för företagare och lantbruksföretagare enligt fördelningsprincipen.

Pensionssystemen för de anställda inom den privata sektorn och för sjöfarare fungerar enligt principen med partiell fondering.

Pensionssystemen för anställda inom den offentliga sektorn baserar sig på ett fördelningssystem, men de kompletteras med s.k. buffertfonder. Med hjälp av dessa buffertfonder dämpas trycket på en höjning av arbetspensionsavgifterna i framtiden.

För finansieringen av arbetspensionerna inom de olika pensionssystemen redogörs mer ingående på sidan Principer för finansieringen av arbetspensionerna.