Gå till innehållet

Pensionssystemen i olika länder

Med hjälp av pensionssystemet bereder sig samhället på sociala risker som är gemensamma för alla, oavsett kultur och land: lång livslängd, arbetsoförmåga och familjeförsörjarens död. På olika håll i världen har man löst dessa risker på mycket olika sätt.

Pensionssystemen enligt indelningen efter pelare

Pensionssystemen i olika länder avviker ofta på många sätt från varandra. Pensionsskyddet har skapats med hänsyn till utgångsläget i varje land och dess principer är djupt förankrade i landets samhällsekonomiska, arbetsmarknadsmässiga och kulturella strukturer överlag.

Ett etablerat internationellt sätt att beskriva hur pensionerna är ordnade och systemet för beslutsfattande är modellen med pelare. Där kan pensionsskyddet som enklast delas in i tre pelare:

  • lagstadgad pension,
  • tjänstepension som baserar sig på anställningsförhållande och
  • privat pensionssparande.

Indelningen efter pelare är en teoretisk indelning, som beskriver pensionsförmånernas karaktär. I praktiken består den totala försörjningen under pensionstiden ofta av delar från flera pelare, men viktningen mellan olika pelare varierar. De olika pensionsformerna passar inte heller nödvändigtvis direkt in i pelarindelningen. Det är emellertid det traditionella sättet att beskriva hur pensionsskyddet har ordnats.

Det finns flera olika klassificeringar efter pelare, exempelvis OECD, Världsbanken och Europeiska unionen tillämpar egna klassificeringssystem.

Arbetspensionssystemet i Finland hör till den första pelaren

Till skillnad från många länder bygger det finländska arbetspensionssystemet på en stark pelare för socialförsäkringspension. Hos oss utgör den folk- och garantipension som utbetalas av Folkpensionsanstalten och den inkomstbaserade arbetspensionen en del av den lagstadgade sociala tryggheten.

I praktiken är det finländska arbetspensionssystemet en hybrid av den första och andra pelaren: å ena sidan deltar arbetsmarknadsparterna i pensionssystemets administration i egenskap av ägare och finansiärer, vilket är kännetecknande för pensionsskyddet enligt den andra pelaren. Å andra sidan är arbetspensionen lagstadgad social trygghet, vars lagar i sista hand stiftas av Finlands riksdag.

Som helhet anses arbetspensionssystemet i Finland ändå höra till den första pelaren, eftersom vår lagstadgade pension innehåller både ett minimiskydd (garanti- och folkpension) och inkomstbaserad arbetspension.

På klassificeringen enligt den första pelaren inverkar också det faktum att det finländska arbetspensionssystemet är icke vinstsyftande, förmånsbestämd pension som i huvudsak grundar sig på ett fördelningssystem. Dessutom bygger systemet på kollektiv riskfördelning och innehåller gemensamt konkursansvar samt principen om s.k. sista pensionsanstalt.

Tjänstepensionerna i betydande roll i många andra länder

Eftersom arbetspensionen i Finland har erbjudit en omfattande inkomstbaserad pensionsförsäkring utan pensionstak, dvs. övre gräns för den pension som betalas ut, är betydelsen av den andra pelarens arbetsgivar- eller branschspecifika tilläggspensioner hos oss liten. I många EU-länder är de inkomstbaserade pensionerna arbetsgivar- eller branschspecifika tilläggspensioner, dvs. ofta en del av arbetsmarknadsavtalen eller i övrigt utanför den lagstadgade sociala tryggheten. Då har den lagstadgade pensionen och den tjänstepension som baserar sig på anställningsförhållande ordnats via olika system.

Till exempel i flera europeiska länder står dessa tjänstepensioner för en betydande del av det inkomstbaserade pensionsskyddet. Pensionsskyddets nivå och omfattning kan variera efter bransch, arbetsmarknadsställning och organisering. Skuggområden i pensionsskyddet är vanliga.

De privata tilläggspensionernas, dvs. den tredje pelarens roll kan betonas i de länder där pensionsnivån enligt den första och andra pelaren är låg i förhållande till lönen. Någon form av sparande på eget initiativ är vanligt exempelvis i Europa, där tilläggspensionerna kan basera sig på arbetsmarknadsavtal eller frivilliga avtal. I det finländska pensionssystemet har pensioner som man sparar till själv eller tjänstepensioner närmast rollen som komplement till det lagstadgade pensionsskyddet.

Indelning i förmåns- och avgiftsbestämda pensioner

Pensionsmodellerna kan enligt det sätt på vilket pensionen fastställs och finansieras något förenklat indelas i två kategorier: förmåns- och avgiftsbestämda system.

Med förmånsbestämda system avses att pensionsförmånens nivå har fastställts på förhand eller bestäms på basis av inkomstnivån och arbetshistorians längd. Det innebär en förutsägbar utkomst för dem som går i pension. För att täcka pensionsutgifterna insamlas av de vid var tid förvärvsarbetande de arbetspensionsavgifter som behövs och avgifterna justeras efter behov. Förmånsbestämda system är ofta fördelningssystem, där de pengar som behövs för utbetalning av pensionerna samlas in årligen. En förmånsbestämd arbetspension ger möjlighet att fördela ansvaret för den ekonomiska tryggheten vid ålderdom mellan människorna.

I ett avgiftsbestämt pensionssystem är pensionens storlek beroende av den sammanlagda summan av de avgifter som betalats in till systemet och de placeringsintäkter som erhållits på dem. Då är avgifterna i allmänhet fasta medan förmånen justeras. Äkta avgiftsbestämda system är i allmänhet fonderande, men de är få inom systemet med lagstadgade arbetspensioner. I en helt fonderande avgiftsbestämd pension överförs placeringsrisken på individen själv.

Indelningen i förmåns- och avgiftsbestämda pensionssystem är inte nödvändigtvis så skarp, utan det finns allt fler olika hybrider, dvs. kombinationer av förmåns- och avgiftsbestämda system, ute i världen.

Arbetspensionssystemet i Finland är till sin natur förmånsbestämt, även om den finländska modellen vid sidan av fördelningssystemet också omfattar partiell fondering inom den privata sektorn och buffertfonder inom den offentliga sektorn. Detta är relativt sällsynt exempelvis inom de europeiska socialförsäkringspensionerna.

På annat håll i Europa är trenden inom utvecklingen av förvärvspensionerna att man avstår från utlovade förmånsbestämda pensioner och går mot mer avgiftsbestämda pensioner. Placeringsrisken överförs på individen och kostnadsrisken t.ex. för den offentliga ekonomin eller företagen minskar, men utkomsten på äldre dagar kan präglas av större otrygghet jämfört med den finländska modellen.

Fonderingen av pensionstillgångarna i Finland på hög nivå

Fonderingen och placeringen av pensionstillgångarna utgör en viktig del av det finländska pensionssystemet. Hos oss finansieras arbetspensionerna huvudsakligen med de arbetspensionsavgifter som insamlas årligen och delvis med tidigare fonderade tillgångar och avkastningen på dem. Pensionens nivå är inte på individnivå direkt beroende av utvecklingen i avkastningen på placeringarna.

Jämfört med övriga EU-länder och på global nivå har Finland fonderat en exceptionellt stor andel av arbetspensionsavgifterna. På annat håll är fonderingen inom de lagstadgade pensionssystemen och därigenom beredskapen med tanke på framtiden inte på lika hög nivå som hos oss.

I det övriga Europa varierar betydelsen av placeringen av pensionstillgångarna enligt vilken pelare pensionen hör till. Socialförsäkringspensioner enligt den första pelaren finansieras i allmänhet med ett fördelningssystem, där pengarna till de löpande pensionerna samlas in årligen utan någon form av fondering. Däremot är det vanligt att pensionstillgångarna placeras i fråga om de pensioner som hör till den andra och tredje pelaren.

Finland klarar sig rätt bra i jämförelse med andra länder

I jämförelsen av de olika pensionssystemen riktas uppmärksamheten ofta på pensionernas tillräcklighet och finansieringens hållbarhet. Finlands modell klarar sig i europeisk och även global jämförelse mycket väl med båda mätkriterierna. Arbetspensionen är den huvudsakliga utkomstkällan för pensionärerna och dess syfte är att upprätthålla en rimlig konsumtionsnivå, medan Folkpensionsanstaltens garanti- och folkpension erbjuder en minimiutkomst.

När det gäller finansieringen av pensionerna är beredskapen i fråga om de lagstadgade arbetspensionerna bättre i Finland än i många andra länder i Europa. Den skeva åldersstrukturen i Finland ställer egna utmaningar på finansieringen av pensionerna, men man har bättre förberett sig på den åldrande befolkningen än i de flesta andra EU-länderna genom att fondera pensionstillgångarna. Finland hör för närvarande till de länder där befolkningen åldras snabbast, men i framtiden kommer många länder att gå förbi oss.

Med placeringsintäkterna på de fonderade pensionstillgångarna utjämnas höjningstrycket på arbetspensionsavgifterna och skapas beredskap för framtida pensioner. På detta sätt kan pensionsavgifterna hållas på en permanent lägre nivå än vad de skulle vara utan fondering.

I de flesta EU-länderna fonderas socialförsäkringspensionerna inte och kostnaderna för dem finansieras med skatter och avgifter som uppbärs varje år. Under den ekonomiska krisen i början av 2010-talet var pensionssystemens hållbarhet hårt prövad i många EU-länder, i synnerhet då befolkningen åldras och livslängden samtidigt ökar. Pensionssystemen har förnyats i alla länder på grund av finansieringstrycket t.ex. genom att man höjt pensionsåldern.

Också i Finland måste vi i framtiden arbeta längre än för närvarande för att komma upp till samma pensionsnivå som i dagens läge. Bakom detta ligger den ökade livslängden och höjningen av den målsatta pensionsåldern. Arbetspensionssystemet bidrar för sin del till att förlänga arbetslivet. Utöver de pensionsreformer som genomförts har också arbetspensionsrehabiliteringen en egen roll. Dess syfte är att förbättra möjligheterna till arbete, när en person på grund av sitt hälsotillstånd inte kan fortsätta i sitt tidigare arbete.

Relaterade sidor