Arbetsförmåga handlar om förenlighet och balans mellan människans fysiska och psykiska resurser och arbetet. Arbetsförmågan grundar sig på människans fysiska och psykiska funktionsförmåga. Därtill påverkas arbetsförmågan också av attityderna gentemot arbetet och den yrkesmässiga kompetensen. Mäninskans arbetsförmåga är alltså en summa av många olika faktorer.

Arbetsförmågan genomgår många förändringar under människans livstid. Exempelvis försämras de fysiska resurserna i allmänhet med åldern. Det innebär emellertid nödvändigtvis inte att arbetsförmågan försämras, eftersom förändringar i andra delfaktorer i arbetsförmågan, såsom utveckling av kompetens och yrkeskunnighet, samtidigt stärker arbetsförmågan. Arbetsförmågan stärks också av ett meningsfullt och lagom utmanande arbete. Om arbetet inte motsvarar de egna förväntningarna och är en tvångsmässig del av tillvaron, kan arbetsförmågan försämras, även om det inte skulle ske några förändringar i den fysiska funktionsförmågan.

Det är svårt att uppskatta arbetsförmågan, eftersom det inte räcker med att enbart bedöma människans fysiska och psykiska funktionsförmåga. Man måste därtill bedöma människans och arbetets förenlighet och vad människans arbetsförmåga skulle vara i andra uppgifter.

Arbetspensionen innehåller en försäkring också i händelse av arbetsoförmåga. Beviljandet av invalidpension är emellertid det sista alternativet. Före beviljande av invalidpension uppskattas förutom sökandens arbetsförmåga också personens behov av rehabilitering och utbildning. Detta görs för att arbetsförmågan alltid är fråga om förenlighet och balans mellan arbetstagarens egna resurser och arbetet. En människa kan därför vara arbetsför i ett yrke men arbetsoförmögen i ett annat.