Bedömningen av arbetsförmågan enligt arbetspensionslagstiftningen och å andra sidan rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsmöjligheterna baserar sig på en bedömning av helheten. Där beaktas pensionssökandens hela livshistoria, ålder, utbildning, arbetserfarenhet och sociala faktorer, de begränsningar som orsakas av sjukdom, lyte eller skada och eventuellt ännu återstående arbetsförmåga.

Om sökandens funktionsförmåga inte räcker till för kraven i hans eller hennes yrke, utreds personens möjligheter att klara av andra uppgifter, vid behov med hjälp av yrkesinriktad rehabilitering. Rehabilitering är alltid det primära alternativet jämfört med invalidpension (sjukpension). Utbetalningen av invalidpension kan rentav avbrytas, om den som beviljats pension utan giltig orsak vägrar att delta i den rehabilitering eller utbildning som pensionsanstalten ordnar.

Pensionsanstalten måste säkerställa att arbetstagarens möjligheter till rehabilitering har utretts. Före det kan beslut om invalidpension inte fattas. Om pensionsansökan avslås, måste pensionsanstalten se till att sökanden får information om rehabiliteringsmöjligheterna och att han eller hon hänvisas till rehabilitering eller andra tjänster som motsvarar hans eller hennes rehabiliteringsbehov i samarbete med de instanser som ordnar dem.

Sakkunnigläkarens roll vid bedömningen av arbetsförmågan

Rollen och uppgifterna för pensionsanstaltens sakkunnigläkare avviker från rollen och uppgifterna för den läkare som behandlar patienten. Sakkunnigläkaren gör en helhetsbedömning av nedgången i sökandens arbetsförmåga och personens återstående förmåga att skaffa sig utkomst genom arbete, vid behov med hjälp av arbetspensionsrehabilitering. Det ankommer på arbetspensionsanstaltens sakkunnigläkare att ställa varje enskilt fall i relation till en större helhet, allmän beslutspraxis och rättspraxis.

Pensionsanstaltens sakkunnigläkare bedömer sökandens förutsättningar att fortsätta arbeta ur försäkringsmedicinsk synvinkel. Läkaren deltar i beredningen av ärendet som en expert tillsammans med jurister, pensionshandläggare och andra experter. Den läkare som behandlat sökanden får inte anlitas som sakkunnigläkare i beredningen av beslutet.

Kännedom om arbetslivet som stöd för beslutspraxis

Vid bedömningen av arbetsoförmåga tillämpar pensionsanstalterna också praktisk kännedom om arbetslivet. I pensionsförsäkringsanstalterna har man bildat delegationer som har i uppgift att följa upp och styra behandlingen av och tillämpningspraxisen i invalidpensionsärenden. Delegationerna består av representanter för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna. Motsvarande rådgivande organ finns också i de övriga arbetspensionsanstalterna.