Något att lita på eller inte? Pensionsdebatten går het

11.10.2018

Pension? I en rätt avlägsen dimhöljd framtid, känns det kanske som i tjugoårsåldern. Och kanhända man inte ens får någon pension. Vad säger Allians och Telas representanter om pensionsdebatten?

”De ungas liv i dag är förenat med mycket osäkerhet. Visstidsanställningar och snuttjobb är vanliga bland ungdomarna och inkomsterna mindre jämfört med föregående generation”, inleder Elisa Gebhard, ordförande för takorganisationen Finlands Ungdomssamarbete Allians rf.

Kuva: oikeudenmukaisuus

”De senaste tio åren har ungdomarna fått höra om ständiga nedskärningar. Man litar inte riktigt längre på välfärdssamhället. Dessutom minskar befolkningen i arbetsför ålder i Finland och kostnaderna för omsorg och vård ökar”, resonerar Gebhard.

Nedskärningsretoriken har börjat få effekt. De unga verkar inte längre lita på att de själva kommer att få någon pension sedan i en avlägsen framtid. Det framgår bl.a. av Pensionsskyddscentralens (PSC) Pensionsbarometerenkät.

Rättvisan en viktig fråga

Allians har tillsammans med andra ungdoms- och studentorganisationer de senaste åren aktivt deltagit i debatten om arbetspensionerna. Från arbetspensionssystemets sida följer bl.a. specialsakkunnig Janne Pelkonen från Tela rf med debatten. Tela är en intresseorganisation för de arbetspensionsförsäkrare som tillhandahåller lagstadgat arbetspensionsskydd. Den samarbetar intensivt med Allians och de övriga ungdoms- och studentorganisationerna.

De stora frågorna inom pensionsdebatten är rättvisan mellan generationerna samt vems röst som hörs och vem som blir hörd.

Rättvisan mellan generationerna är ett viktigt perspektiv i pensionsdebatten också för Tela. Hållbarhetsaspekten i den pågående debatten är något som Pelkonen säger sig följa något förbryllad.

”Den omfattande pensionsreformen trädde i kraft så sent som 2017. Hela arbetspensionssystemet är nu för första gången i relativt god balans när det gäller en hållbar finansiering. Reformen förbereddes grundligt. Pensionsskyddscentralen beräknade effekterna exempelvis ur olika generationers synvinkel .”

”Jag förstår mycket bra att finans- och skuldkrisen ökade klyftan mellan generationerna i hela Europa. Det återspeglas onekligen också i framtidsförväntningarna.”

De unga gynnades av pensionsreformen, fortsättningen oroar

”Pensionsreformen gynnar dem som är födda på 1990-talet och yngre generationer, vilket är ovanligt jämfört med de reformer som gjorts i flera EU-länder. Visserligen måste man arbeta längre för att få denna fördel”, konstaterar Pelkonen.

Kanske kärnan i det hela ligger i detta: om man själv och bekantskapskretsen upplever att arbetslivet är osäkert och splittrat, hur ska man då våga lita på ett system som bygger på årtionden av ett relativt stabilt arbetsliv? Samtidigt pågår dessutom diskussionen om hur den artificiella intelligensen kommer att revolutionera arbetslivet under de följande årtiondena.

Elisa Gebhard hänvisar till samma sak:

”Vårt system är med vissa mått otroligt fungerande och bra, men fortsättningen och den osäkerhet som är förenad med framtiden inger oro. Systemets avkastning och beloppet av de tillgångar som finns att dela på är trots allt beroende av många faktorer, såsom sysselsättningsutvecklingen.”

De betalda avgifterna dubbelt tillbaka

Elisa Gebhard lyfter fram tre smärtpunkter ur Allians synvinkel: de unga betalar större pensionsavgifter jämfört med vad som betalats under gångna årtionden, de unga får gå i pension senare och deras pensioner kommer i sinom tid att vara mindre.

”Det är sant att de som är födda på 1940‒1950-talet får en mycket större fördel än vi yngre. De får sina avgifter ungefär 3‒5-dubbelt tillbaka. Det beror framför allt på mindre pensionsavgifter i historien”, medger Pelkonen. Men:

”Ungefär från och med 1970-talet börjar avkastningen vara lika stor för alla åldersklasser, något över 2 % om året. Det innebär att de betalda avgifterna återfås till cirka dubbelt belopp. Som en riskfri verklig avkastning tycker jag det är rätt bra”, påpekar Pelkonen.

”Pensionssystemet har överlag genom åren anpassats att motsvara förändringarna i världen. Finansieringen av arbetspensionerna och förmånernas tillräcklighet beräknas tidvis långt in i framtiden. Det är mycket viktigt.”

Pensionstiden ökar med längre livslängd

Människornas förväntade livslängd har under de senaste årtiondena ökat med cirka två år per decennium. Kvinnorna hinner i genomsnitt vara pensionerade i nästan 25 år, männen i 20 år. År 2050 beräknas en pojke leva till nära 86 års ålder, en flicka till 89 års ålder. Det framgår av Pensionsskyddscentralens prognoser.

Pensionsåldern är nuförtiden knuten till den förväntade livslängden. Också pensionernas nivå skärs långsamt ner. Den effekten kan nollas genom att man stannar kvar längre i arbetslivet.

”Om en förälder är född 1956 och barnet 1986, måste barnet arbeta sex år längre än sin förälder för att grovt beräknat komma upp till samma pensionsnivå”, förklarar Pelkonen.

Detta skapar misstro hos många.

Endast de löpande pensionerna är oantastbara

Elisa Gebhard medger att mycket redan har gjorts.

”Det var exempelvis bra att pensionsåldern höjdes. Utan det skulle situationen vara bra mycket värre.”

”Vi talar här om framtiden. När man inte får röra de löpande arbetspensionerna, är alternativet att röra framtidens pensioner. På detta sätt ökar osäkerheten och ojämlikheten mellan generationerna ”, utmålar Gebhard.

Egendomsskyddet enligt grundlagen anses trygga de löpande pensionerna.

”Allians understöder naturligtvis inte att man tar från pensionärer med liten pension. Om pensionen inte räcker till, måste den övriga sociala tryggheten komma emot och det resulterar i en plus-minus-noll-situation. Man måste emellertid kunna diskutera systemets hållbarhet”, önskar Gebhard.

Vad är svaret från arbetspensionssystemets sida?

”Debatten om riskfördelningen behövs. Det finns många olika möjligheterna allt från tekniska lösningar till rent politiska. Om man trots allt vill inkräkta på egendomsskyddet för de utlovade arbetspensionerna, är spelet öppet. Otryggheten skulle öka för de nuvarande pensionärerna, men också för framtida pensionärer. Även de skulle i sinom tid vara föremål för nedskärningar”, svarar Pelkonen.

Janne Pelkonen utmanar att betrakta helhetsbilden också från ett annat perspektiv, från mottagarsidan. Vad får de unga i sinom tid?

”En inkomstbaserad försäkring som är garanterad för resten av livet och som tryggar utkomsten och ger möjlighet till en viss konsumtion. Prestationen är livslång, även om du skulle leva till hundra år. Om du är långlivad, får du betydligt mer än du betalat in”, framhåller Pelkonen.

Pensionerna är överlag alltid dyra. Det behövs mycket pengar för att leva cirka ett kvartssekel efter de aktiva åren i arbete.

Låt oss göra en beräkning. År 2016 var totalpensionen enligt PSC i genomsnitt 1 623 euro. Om vår pensionär har gått i ålderspension i normal ordning, är hen född 1953. Om vi tänker oss att hen lever till 78 års ålder, skulle hen vara pensionerad i 15 år. Under denna tid skulle hen får sammanlagt 292 140 euro i pensioner, utan beaktande av eventuella indexhöjningar. Beräkningen är försiktig, eftersom den genomsnittliga tiden som pensionär nuförtiden är över 20 år.

Riskfördelning i hard core-stil

”Vårt system bygger på kollektiv riskfördelning, i riktig hard core-stil. Alla som får lön hör till samma försäkringspool. Här är Finland ett unikt exempel. På annat håll är skillnaderna mellan de olika samhällsklasserna större”, säger Janne Pelkonen.

Den gemensamma riskfördelningen är naturligtvis starkt förknippad med att arbetsmarknaden fungerar och att man arbetar. Om man inte tror på det, är det också svårt att lita på arbetspensionssystemet.

”Man kan också tala om koncentrationen ur de ungas synvinkel”, påpekar Elisa Gebhard. ”Om hur otypiska anställningsförhållanden blir allt vanligare och vem som har dessa jobb.”

Realism och inflytande

Generationsfrågorna måste absolut diskuteras. De viktigaste är att debatten inte enbart fokuserar på att bevaka olika åldersgruppers intressen, säger Janne Pelkonen.

”Man måste vara realistisk, men det finns ingen orsak till undergångsstämningar. Med tanke på individens förmåner och systemet har den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen stor betydelse på lång sikt”, konstaterar Pelkonen.

Elisa Gebhard tror att pensionerna kommer att vara ett stort tema vid nästa riksdagsval i april 2019. Till den debatten behövs också unga. Likaså är det viktigt att de unga röstar.

”Det gäller också att ingjuta hopp och erbjuda alternativa lösningar. Det är ju alltid fråga om aktiva val och värderingar, val för eller emot. De måste bara göras synliga.”

Pensionspolitiken är också de ungas sak – rentav mer än pensionärernas.

Text: Riitta Gullman