Kimmo Koivurinne: Pensionsinvesteringsreceptet för början av 2023: Diversifiering, diversifiering, diversifiering
Placeringstillgångarna ökade under det andra kvartalet med två miljarder euro och utgjorde vid utgången av juni sammanlagt 243 miljarder euro. Den gynnsamma utvecklingen på den internationella aktiemarknaden i början av året lyfte placeringsintäkterna. Också räntemarknaden bjöd på avkastning. Samtidigt stampade fastighetsmarknaden och de alternativa investeringarna på stället.
I mitt föregående blogginlägg om det första kvartalet 2023 redogjorde jag för orsakerna till underprestationen på den inhemska aktiemarknaden: vår börs är koncentrerad till några storbolag och vi har för mycket basindustri i förhållande till teknologisektorn, som i år klarat sig lysande. Under årets andra kvartal ökade avståndet till de internationella aktieindexen ytterligare. Från årets början fram till sommarens slut hade Helsingforsbörsen redan sjunkit med åtta procent medan de andra stora börserna levererade tvåsiffriga avkastningar.
Våra senaste tillgångsuppgifter enligt status vid utgången av juni finns på sidan Beloppet av pensionstillgångarna.
Aktieindexen, dvs. kursutvecklingen för noterade aktier, har stor betydelse för pensionstillgångarna, eftersom våra pensionstillgångar är rejält exponerade för aktierisk. Över hälften av den totala portföljen består av aktieinvesteringar, varav andelen noterade aktier är nästan 70 procent. För att optimera avkastningen borde aktierisken i pensionsportföljerna vara ännu större. Med andra ord borde diversifieringen mellan olika tillgångsslag reduceras från nuläget. Målet är att öka avkastningen på lång sikt, något som samtidigt skulle innebära allt större variationer i värdet på kort sikt.
Diversifiering enligt syftet med arbetspensionstillgångarna
Då och då väcks i den offentliga debatten frågan om pensionstillgångarna i större utsträckning eller rentav enbart borde investeras i inhemska aktier. Denna frågeställning bottnar i tanken att främja det inhemska näringslivet som härrör från arbetspensionssystemets begynnelse. Pensionstillgångarna har emellertid endast ett syfte: att stabilisera finansieringsgrunden för löpande och framtida pensioner.
Enligt finansieringsteorin skulle det vara rationellt att sprida pensionsinvesteringarna utomlands ännu mer än i dagsläget. För närvarande hänför sig knappt en femtedel av de största pensionsinvesterarnas aktieinvesteringar till Finland, cirka en tiondel till euroområdet och merparten, dvs. över 70 procent till övriga världen. Övriga världen omfattar bl.a. Nordamerika, Asien och tillväxtmarknaderna. De inhemska aktiernas relativa andel i pensionsportföljerna har minskat betydligt från nivån för några år sedan.
I det följande största tillgångsslaget efter aktierna, dvs. ränteinvesteringarna, är rejält under tio procent av obligationslånen inhemska. När det gäller ränteinvesteringar blickar vi således modigare ut mot världen. I och med att den internationella räntemarknaden är mer eller mindre bottenlös är det naturligt att investera huvudsakligen i både utländska statsobligationer och företagslån. Visserligen kan ju bakom detta också dölja sig den folksjukdom som besvärar vår finansmarknad i form av en rätt anspråkslös kapacitet. På räntesidan råder det brist på både handlare och emittenter.
Inom övriga tillgångsslag är graden av inhemskt ursprung hos investeringarna delvis rentav högre jämfört med aktierna. Av de största pensionsinvesterarnas fastighetsinvesteringar är nästan två tredjedelar inhemska. I den andra ytterligheten finns de alternativa investeringarna som i nuläget till 100 procent hänför sig till utlandet. Både fastighetsinvesteringarnas och de alternativa investeringarnas andelar i pensionsportföljerna utgör i genomsnitt vardera något över tio procent. Procentuellt sett således inte någon svindlande andel, men i pengar sammanlagt tiotals miljarder euro.