Pensionsfonderna tillhör ingen enskild generation, utan pengarna har reserverats för såväl nuvarande som kommande pensionstagare. Tack vare den partiella fonderingen inom arbetspensionssystemet kan arbetspensionsavgifterna hållas på en lägre nivå än vad pensionsutgifterna skulle förutsätta. Den kontinuerliga fonderingen tryggar också ”galonbyxfolkets”, dvs. de nuvarande barnens framtid. Om de pengar som de förvärvsaktiva generationerna sparar för sina pensioner skulle användas i förtid, dvs. till förmån för äldre generationer, skulle tillgångarna inte längre räcka till för deras egna pensioner. Då skulle dagens barn, dvs. framtidens förvärvsaktiva, bli tvungna att betala mer i form av högre pensionsavgifter för att finansiera pensionerna för dem som nu förvärvsarbetar.

Fonderingen av arbetspensionerna

I vårt delvis fonderande system betalar varje generation en del av pensionerna för de generationer som redan gått i pension men sparar också en andel för sin egen framtida pension. En del av de löpande pensionerna finansieras i sin tur med arbetspensionsavgifterna innevarande år och en del med tidigare fonderade medel. Fonderna är ingen tillfällig lösning för att kompensera pensionsutgifterna för de stora årskullarna, utan med hjälp av tillgångarna tryggas pensionerna också långt in i framtiden.

Fonderingen sänker arbetspensionsavgifterna

En del av de arbetspensionsavgifter som uppbärs respektive år fonderas för kommande år, och de fonderade medlen placeras på finansmarknaden. Pengarna har inte gömts undan i bankvalven, utan de används också varje år för att betala löpande arbetspensioner. Var fjärde pensionseuro fås från den fonderade andelen.

Även om fonder har använts under hela den tid som pensionssystemet existerat, har pensionsutgifterna först de senaste åren vuxit sig större än intäkterna av pensionsavgifterna. Skillnaden täcks från pensionsfonderna. Exempelvis insamlades år 2015 sammanlagt 24,9 miljarder euro i arbetspensionsavgifter och arbetspensioner betalades ut för sammanlagt 25,2 miljarder euro.

I framtiden täcks en allt större andel av pensionsutgiften med placeringstillgångarna. Med hjälp av fonderna kan arbetspensionsavgifterna hållas på en lägre nivå än vad pensionsutgiften skulle förutsätta. För arbetsgivaren innebär detta lägre arbetskostnader och arbetstagaren får mer i handen av sin lön. Exempelvis skulle man år 2016 utan fonderingen ha varit tvungen att ta ut över 2 procent­enheter mer i arbetspensionsavgifter än vad som nu är fallet.

Fonderna omfattar 180 miljarder euro, ansvaret utgör över 600 miljarder euro

Pensionsfonderna har i synnerhet under de senaste tjugo åren växt betydligt. Fonderna är stora med europeiska mått mätt, eftersom vi i Finland har förberett oss väl på att befolkningen blir allt äldre.

Pensionsfonderna omfattar för närvarande tillgångar till ett värde av cirka 180 miljarder euro. Värdet på de pensionsrätter som tjänats in, dvs. pensionsansvaret, är däremot långt över 600 miljarder euro eller över tre gånger de medel som finns i fonderna.

Med pensionsansvar avses de tillgångar som med beaktande av den kommande avkastningen på pengarna skulle behövas för att täcka det totala beloppet av samtliga framtida pensioner som tjänats in fram till en bestämd tidpunkt, om man inte längre skulle kunna finansiera betalningen av tidigare intjänade pensioner med arbetspensionsavgifter.

Inom den privata sektorn har fondering tillämpats sedan början av 1960-talet. Inom den offentliga sektorn började fonderingen på 1980-talet.

Så länge som de placerade tillgångarna ger mer i avkastning än vad de bruttolöner som årligen betalas, dvs. lönesumman, ökar är fonderingen lönsam. Så har det varit ungefär de senaste 25 åren, när tillgångarna har placerats avkastningsinriktat och med en måttlig risk.

Pensionsfonderna innehåller inte enbart de nuvarande pensionärernas pengar utan alla årskullars pengar

Av potten på 180 miljarder euro hör cirka 115 miljarder euro till den privata sektorn och cirka 65 miljarder euro till den offentliga sektorn. Principerna för fonderingen avviker från varandra inom den privata och den offentliga sektorn. Inom den privata sektorn kan man också beräkna fördelningen av tillgångarna på olika årskullar.

Fördelningen av pensionsmedlen inom den privata sektorn på olika åldersgrupper

Av pensionsmedlen inom den privata sektorn har en knapp tredjedel reserverats för nuvarande pensionärer, dvs. dem som redan fyllt 65 år. Merparten av tillgångarna har således reserverats för dem som ännu inte fyllt 65 år, varav majoriteten alltså är blivande pensionärer. Även om de s.k. stora årskullarna redan nästan helt har gått i pension, är ungefär lika stora årskullar ännu på kommande.

Arbetspensionssystemet bygger på ömsesidighet mellan generationerna. Alla förvärvsaktiva finländare betalar var och en i sin tur arbetspensionsavgifter, som huvudsakligen används till pensionerna för dem som samtidigt får pension. I sinom tid drar de nytta av systemet, eftersom följande generationer i sin tur finansierar deras pensioner.

Ingen har en personlig pott med arbetspensionsbesparingar som den egna pensionen skulle betalas från. De arbetspensionsavgifter som en enskild arbetstagare betalar hänför sig inte heller uttryckligen till hans eller hennes egen pension. Alla har emellertid en i lag tryggad rätt till den pension som tjänats in och som pensionssystemet lovar att betala ut när personen går i ålders- eller invalidpension. De försäkrade har således inga individuella pensionsbesparingar, utan ett löfte om ett lagstadgat pensionsskydd.

De tillgångar som reserverats för respektive generation är alltid som störst på tröskeln till pensionsåldern, tills pengarna börjar användas för att betala pensionerna.

Fonder reserverade för ålderspensioner inom den privata sektorn 2015 enligt de försäkrades ålder

På 2010-talet finns det mest ”sparade” pengar för dem som är födda på 1950-talet, och ett årtionde senare hänför sig den största potten till dem som är födda på 1960-talet. För dem som är födda på 1990-talet växer potten med antalet år i arbete och när deras pensioneringsår närmar sig.

De noggrant dimensionerade fonderna kan inte upplösas och tömmas

Tidvis framläggs förslag om att styra pensionstillgångar till att lösa olika samhälleliga problem. Alla pengar som samlats in och placerats har emellertid ett användningsändamål.

Tillgångarna har dimensionerats enligt noggranna beräkningar så att de ska räcka till för de olika årskullarnas pensioner. I kalkylerna beaktas den avkastning som erhålls på de fonderade tillgångarna och att pensionen ska räcka till under hela livstiden. I kalkylerna beaktas också att de försäkrade i framtiden får pension under olika långa tider beroende på livslängden och att en del av de försäkrade inte får någon pension alls på grund av dödsfall före pensionsåldern.

Fonderna är inte i något skede avsedda att upplösas och tömmas. Till fonderna inflyter också varje år mer pengar genom fonderade pensionsdelar från de pensionsrätter som tjänats in respektive år. Också därför är det inte möjligt att tömma fonderna.

Om pensionsfonderna skulle upplösas nu t.ex. till förmån för dagens pensionärer, skulle det vara bort från alla framtida pensionstagares pensioner.